Under våren har vi haft en rekryteringstävling för Epsilon anställda. De 10 bästa har fått möjligheten att göra en studieresa till Sydafrika och ska bl a besöka vår vänskola Somfula High School i KwaZulu Natal. Följ dom och ta del av deras upplevelser här på bloggen!
Ankomsten
Vi möttes av ett Thanda indränkt i kvällssol och vi fick direkt se en hel del djur. När mörkret omfamnat det Afrikanska landskapet stannade vi för att äta middag i ingenmansland i sken av facklor och eldar.
Vi möttes sedan av vårt läger som bestod av huslika tält i Hemmingway-stil á la 20 tal. Min sömn kom till mig direkt trots vinande vindar och jag sov mer intensivt och djupt än vanligt.
En lejonhane
Vi gick upp vid 5 i morse för att ge oss ut på ett sista safari och vi fick lyckan att se en lejonhane och en hel gjord med bufflar.
Tillbaka i civilisation
Nu när man är tillbaks i civilisationen då känns gårdagen mycket speciell. Att gå från skolan på landet, hyddor och fattigdom till lyxen som en vanlig tillvaro innebär får mig att fundera på mänsklighetens olika sidor.
1100 elever, 18 klassrum, 35 lärare!
Eleverna börjar vid 13-14 års ålder och går mellan 7:30-14:30
Noterbart är att man vid ett tillfälle haft 116 elever på en lärare.
70%-ig arbetslöshet gör den obligatoriska skoluniformen mycket viktig för att inte spä på klyftorna mellan ungdomarna, några vilkas familjer kämpar med att få mat på bordet. Regeringen bistår med ett mål per dag för att barnen skall upprätthålla koncentrationen.
Gångvägen kan vara 6-10km vilket under vintertiden gör att barnen, pga mörkret, måste stiga upp väldigt tidigt. Alla vi möter längs vägen vinkar och ler.
Skolgången är gratis som en effekt av valet 94 men skoluniformen kostar lika mycket som en månadslön. Vilket är en märkbar utgift för de elever som går äåhungriga till skolan och inte vet om mat finns på bordet när de kommer hem igen. Ett statligt lunchprogram är dock under uppbyggnad.
Tankar från gårdagen
Sitter i minibussen på väg mot Durban. Tankarna går till gårdagens möte med skolan, rektorn och framförallt barnen. Att få träffa dom, höra deras röster och få dela ut gåvorna vi hade med oss och se hur mycket det betydde för dom. Att se glädjen i deras ögon värmer verkligen. Vilka minnen att behålla!





