Även om jag nu har landat fysiskt och faktiskt sitter framför datorn på kontoret igen känns den mentala resan tillbaka som att den fortfarande pågår och kommer nog att göra ett tag till.
Den korta promenaden i regnrusket som jag själv har till kontoret på Volvo GTT fick mig att återigen tänka på de förhållanden som de barn och ungdomar som vi mötte under resan växer upp under och som jag skulle vilja lyfta fram än en gång.
De flesta barnen på Somfula Highschool spenderade minst ett par timmar per dag på att gå till skolan och många av eleverna fick göra detta utan att ha ätit någon frukost och utan att veta om dom skulle få någon mat den dagen överhuvudtaget. Fattigdomen som stora delar av befolkningen i Sydafrika lever i som begränsar tillgången till mat och kläder är ett ständigt problem men detta står i skuggan av problemet med HIV och AIDS. AIDS skördar dagligen liv vilket gör att många av eleverna är föräldralösa vilket även gör att de inte har någonstans att ta vägen då skoldagen är slut utan istället driver omkring längs vägarna. Dessvärre händer det att ungdomarna förlorar framtidstron när de har slutfört highschool inte har råd att fortsätta studera så ser dom sin enda väg framåt i livet att träffa en man och skaffa barn vilket dom då gör och som ofta leder till att dom smittas med HIV.
Besöket hos en familj på landsbygden gav även detta bestående intryck där kvinnorna var de som skötte om hemmet, lagade mat, tog hand om barnen. Ja dessa kvinnor gjorde verkligen allt! Det enda männen i familjerna gjorde var att se efter djuren ett par gånger per dag och istället för att hjälpa till med hushållsarbetet och allt annat som behöver göras så spenderades tiden med att dricka det hembrygda ölet som kvinnorna bryggt.
Även misären i kåkstäderna (som många här på bloggen skrivit om tidigare) är riktigt svår att ta in. Obehagskänslan som spreds sig i kroppen är svår att beskriva då vi blev inledda i ett rum på ca 8 kvm där det endast fanns tre sängar och en microvågsugn. I ett rum med tre sängar bodde tre familjer med ca fem familjemedlemmar i varje familj. Det kändes som om vi gick rakt in i deras privatliv utan att egentligen ha blivit välkomnade vilket kändes otroligt fel. Speciellt då de som faktiskt bodde i rummet låg och sov under tiden vi var där. Trots känslan av hur fel det kändes att klampa in dessa människors liv utan en egentlig inbjudan så hade det varit svårt att förstå hur hemska förhållanden människorna här lever under utan att faktiskt ha gått in i husen.
Med ovan i åtanke är det inte svårt att förstå varför Dan Olfosson (ägare till Epsilon) startade Star For Life 2005 för att göra världen till en bättre plats. Tillsammans med ett flertal andra sponsorer har Star For Life fram tills idag lyckats starta totalt 100 skolor som ger ca 100 000 studenter möjlighet att tillsammans med ca 3000 lärare sträva mot en bättre tillvaro med hopp och framtidstro. I programmet för eleverna ingår även en mobil testklinik där eleverna har möjlighet att testa sig för att få reda på sin status, d.v.s. om de bär på HIV eller inte samtidigt som de coachas i att fortsätta sikta mot sina drömmar då de lär sig att man kan leva med HIV.
Star For Life gör ett enormt arbete och skillnad för så många människor och jag hoppas att det kommer att forsätta på samma sätt. Jag vet att jag kommer att berätta om det fantastiska arbetet som görs för alla jag möter i framtiden!
Minnena och vännenerna från denna resa är för mig guld värda och något som jag kommer att ta med mig i olika situationer resten av livet!
Från savannen till skrivbordet
Nu är man tillbaka på jobbet och de bilder som fastnat mest på näthinnan från Sydafrika fladdrar förbi. Det starkaste och kanske mest känslosamma var mötet med barnen på skolan och i kåkstaden i Kapstaden som hade en svår situation som de tvingas växa upp i men trots allt hade de nära till skratt och lek. Vi förstod hur djuren kände sig på savannen när vi kom in på skolan där vi snabbt hamnade i fokus med vår grönvita hy som kastade solkatter på husväggarna. En ovan situation.
Även besöket på Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år gav mig en klump i halsen när man stod i en av de ytterst små cellerna och läste ett brev som någon fånge hade skrivit om hur svåra förhållandena var där. Man förstår att ens egna motgångar i livet är petitesser i jämförelse. Min beundran för Mandela har väckts när man ser detta och kan läsa om hans obevekliga tro på ett bättre Afrika som aldrig veknar.
Intryck som också etsats fast är när vi i Thanda Private Game Reserve såg de två Gepard bröderna på jakt och även Lejonet som fått en Giraff á la luktade-inge-gott-alls till middag. Kadavret låg nämligen i närheten och hade nog legat där ett tag givet stanken. Girafferna som liksom rör sig i slow motion, även när de galloperar (Tänk på en valfri action hjälte som går mot kameran med ryggen mot en explosion fast de rör sig så hela tiden!!!) Det är också en dröm som gick i uppfyllelse. Jag fick inte klappa dem men att få se de här håriga dinosarieliknande djuren var infernalsikt roligt.
En av dagarna var vi i ett annat naturreservat där vi fick åka genom våtmarker med bufflar, zebror, noshörning och annat smått och stort på fyra ben tills vi kom till kusten mot Indiska Oceanen. Djungeln såg ut som om den höll på att rulla ned över den kritvita stranden och hamna i havet. Den stranden vinner med flodhästlängder mot alla andra stränder jag nånsin sett. Skulle jag skicka hem ett kort från hela resan skulle det vara det här vykortet! Jag förstår varför apjävlarna (excuse my french) var på så gott humör där.
Engelskan med de rullande "R":en som osökt fick mig att tänkta på skotskan var härlig att höra men det låg i lä för de afrikanska språken med de klickljud som används när man talar. Kontrasterna mellan lyx och misär var ett intryck som inte gick att undgå. Ett exempel var den fina köttrestaurangen Mzolis i kåkstaden där Lexus, Mercedes och Range Rovers stod parkerade bredvid de fallfärdiga skjulen där hela familjer bodde på en yta av 5 kvm. Det var kanske den godaste lunchen av alla när man fick äta med händerna och slita loss köttstycken och kladda runt den utsökta BBQ såsen. Mm mm mmm!!
All in all en av de bästa resor jag varit med om, tack för det!
Nu ska jag vända upp skrivordslampan och ta av mig skorna och stämpla ut en 10 min för reflektion... vilken tidkod är det?
/M
Även besöket på Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år gav mig en klump i halsen när man stod i en av de ytterst små cellerna och läste ett brev som någon fånge hade skrivit om hur svåra förhållandena var där. Man förstår att ens egna motgångar i livet är petitesser i jämförelse. Min beundran för Mandela har väckts när man ser detta och kan läsa om hans obevekliga tro på ett bättre Afrika som aldrig veknar.
Intryck som också etsats fast är när vi i Thanda Private Game Reserve såg de två Gepard bröderna på jakt och även Lejonet som fått en Giraff á la luktade-inge-gott-alls till middag. Kadavret låg nämligen i närheten och hade nog legat där ett tag givet stanken. Girafferna som liksom rör sig i slow motion, även när de galloperar (Tänk på en valfri action hjälte som går mot kameran med ryggen mot en explosion fast de rör sig så hela tiden!!!) Det är också en dröm som gick i uppfyllelse. Jag fick inte klappa dem men att få se de här håriga dinosarieliknande djuren var infernalsikt roligt.
En av dagarna var vi i ett annat naturreservat där vi fick åka genom våtmarker med bufflar, zebror, noshörning och annat smått och stort på fyra ben tills vi kom till kusten mot Indiska Oceanen. Djungeln såg ut som om den höll på att rulla ned över den kritvita stranden och hamna i havet. Den stranden vinner med flodhästlängder mot alla andra stränder jag nånsin sett. Skulle jag skicka hem ett kort från hela resan skulle det vara det här vykortet! Jag förstår varför apjävlarna (excuse my french) var på så gott humör där.
Engelskan med de rullande "R":en som osökt fick mig att tänkta på skotskan var härlig att höra men det låg i lä för de afrikanska språken med de klickljud som används när man talar. Kontrasterna mellan lyx och misär var ett intryck som inte gick att undgå. Ett exempel var den fina köttrestaurangen Mzolis i kåkstaden där Lexus, Mercedes och Range Rovers stod parkerade bredvid de fallfärdiga skjulen där hela familjer bodde på en yta av 5 kvm. Det var kanske den godaste lunchen av alla när man fick äta med händerna och slita loss köttstycken och kladda runt den utsökta BBQ såsen. Mm mm mmm!!
All in all en av de bästa resor jag varit med om, tack för det!
Nu ska jag vända upp skrivordslampan och ta av mig skorna och stämpla ut en 10 min för reflektion... vilken tidkod är det?
/M
Tack för...
...mötena
...möjligheten
...inspirationen
...uppvaknandet
...nya vänner
...upplevelserna
...känslorna
Ja, allt!!!
Först nu inser man hur mycket som finns kvar att göra för de människor som inte givits samma möjligheter som givits oss i Sverige och även vad som krävs för att göra skillnad i deras liv.
Jag är enormt stolt över att vara anställd på Epsilon som är sponsor till Star for Life. Detta innebär att ju bättre vi som arbetar på Epsilon utför vårt arbete desto mer bidrar vi andra på Epsilon till att göra världen till en bättre plats att leva på för de barn och ungdomar vi mötte i Sydafrika!
Tack Epsilon!
Tack Star for Life!
Tack Dan Olofsson!
...möjligheten
...inspirationen
...uppvaknandet
...nya vänner
...upplevelserna
...känslorna
Ja, allt!!!
Först nu inser man hur mycket som finns kvar att göra för de människor som inte givits samma möjligheter som givits oss i Sverige och även vad som krävs för att göra skillnad i deras liv.
Jag är enormt stolt över att vara anställd på Epsilon som är sponsor till Star for Life. Detta innebär att ju bättre vi som arbetar på Epsilon utför vårt arbete desto mer bidrar vi andra på Epsilon till att göra världen till en bättre plats att leva på för de barn och ungdomar vi mötte i Sydafrika!
Tack Epsilon!
Tack Star for Life!
Tack Dan Olofsson!
Heathrow
Då var vi nästan hemma då. Härifrån splittras vi upp när vi kliver på respektive plan till Stockholm, Göteborg eller Malmö... Det har varit en otrolig resa på alla nivåer.
Det ska bli väldigt skönt att komma hem, men man kommer samtidigt sakna detta otroliga gäng som man upplevt SÅ mycket med. Det kommer ta lång tid att smälta alla intryck från denna resa. Mest intryck tror jag för samtliga varit besöket på Star for life skolan och besöken hemma hos lokalbefolkningen på landsbygden och i kåkstaden. Att uppleva den fattigdom som präglar deras liv, men samtidigt se den livsglädje och framtidstro som ändå finns i deras liv är en alldeles otrolig känsla. Att se tre familjer på ca 15 personer dela ett rum på mindre än 10 kvadratmeter där de alla sover OCH lagar sin mat är på sätt å vis skrämmande. Samtidigt ger det ett otroligt perspektiv på ens egna vardagliga problem.
Även besöket till Robin Island där Nelson Mandela tillbringat 18 år av sitt liv sätter perspektiv på tillvaron.
Men, utöver all denna fattigdom så har vi ju även fått uppleva många positiva och roliga saker. Safari med vilda djur, bad i Indiska oceanen, god mat, Godahoppsudden, fantastiska och kunniga guider, vingård och mycket mer.
Sammanfattningsvis så har man upplevt mycket under vår tid i Sydafrika och det har varit fantastiskt roligt att få vara med på denna resa. Jag hoppas i framtiden få fler möjligheter att besöka detta fantastiska land med allt det har att erbjuda. Jag tror, och hoppas, att de vänner man skaffat under denna resa kommer att hänga med länge i framtiden och att vi kommer fortsätta ha kontakt med varandra.
Slutligen vill jag bara tacka Epsilon för att fått möjlighet att vara med o.m denna resa. TACK!
Hatten av för Epsilon!
Cape of Good Hope, Robben Island, kåkstäder, vingård, valar, pingviner, sälar, storstadspuls med klubbar, restauranger och shopping... Kapstaden har precis som hela denna resa varit en helt fantastisk upplevelse.
Hatten av för Epsilon som gett mig denna oförglömliga resa!
Hatten av för Epsilon som gett mig denna oförglömliga resa!
Table mountain
Tre morgonpigga själar fick dela denna underbara vy, undertecknad har aldrig skådat dess like.
Vithaj och Leopard får förbli på checklistan till nästa gång, men det faktumet känns försumbart.
Nu kommer kaffet!
Vithaj och Leopard får förbli på checklistan till nästa gång, men det faktumet känns försumbart.
Nu kommer kaffet!
Om foton...
Pga lite tekniska problem så är det endast bilder tagna direkt med telefonerna som hamnar i bloggen. De bästa bilderna, som tagits med systemkameror med bra objektiv, kan tyvärr inte publiceras på bloggen förrän vi är tillbaka. På samma sätt är det svårt att förmedla alla intryck ifrån resan via en liten mobiltelefon med instabilt nätverk och de begränsningar detta innebär.
Langa en kåkstad
Idag har vi varit in kåkstad och hälsat på. I en kåkstsad bor man ca 15 personer i ett rum som är 3x3 meter. En hel familj bestående av 5 personer delar på en säng! Alternativt kan man bo i ett skjul med hela släkten. Vi har det väldigt bra i Sverige!
Köttmarknad & kåkstäder
"Välj fritt och sen grillar kocken till det" löd frasen från Nico. Efter några minuter dyker en man upp med det grillade in på en varsin tallrik. Bestick? Nee...No need for it... Gott, slemmigt och mättande. Fantastisk bra upplevelse och ännu en kontrast till vår normala vardag.
Nästa anhalt blev bostäderna i en av kåkstäderna. I ett litet, kraftigt nedgånget, rum stod tre sängar. Varje säng huserade en familj. Varje familj bestod i snitt av fem personer... 15 personer i ett rum mindre än vårt sovrum hemma i huset! Man blir nästan illamående när man tänker på hur man själv har det hemma i Sve.
Vidare till skjulområdet och besök på den rena definitionen av mikrobryggeri.
The locals bjöd på ett hemmagjort majsöl som vid första klunken smakade sur toffel men växte och blev faktiskt ganska OK efter några sippar....
27 år!
I totalt 27 år satt den idag över 90-åriga Nelson Mandela i fängelse. 18 av dessa spenderades i Maximum Security Prison här på Robben Island, dit vår förmiddagsresa gick idag. Det finns olika fängelser på ön men de två stora är Medium Security Prison som användes för de kriminella (mördare och våldtäcktsmän mm) och Maximum Security för de politiska fångarna(!). Till och med hundburarna hos den intilliggande dåtida kenneln var större än Mandelas cell. Historien, som berättades av en gammal fånge, är näst intill overklig - världen är otroligt sjuk ibland. Svårt att förstå att detta verkligen har hänt men känslan satt benhårt kvar i väggarna...
Utsikt
Utsikten från hotellet. Ser ut som att det kommer bli en hyffsat bra dag med sol till skillnad från igår då det regnade.
Spänd förväntan...
Har precis avslutat en god frukost på hotellet och snart är det dags för dagens utflykt.
Idag är det Robbin Island för att se Mandelas fängelse, sedan en tur genom kåkstaden. Lunch på en enkel men mycket populär restaurang ska också bli spännande. Så även denna dag verkar bli fylld av kontraster och spännande intryck.
Cape of good hope
I dag var vi på Cape of good hope där engelsmänen byggde en fyr på den högsta toppen. Tyvärr var toppen så hög att fyren låg i dimma.
Tjipp å välkomna...
...till Hajk! Idag skall det handla om viner, men inte vilka viner som helst utan pingviner.
Ännu en fullspäckad dag går mot sitt slut, vi har sett sälar, pingviner samt varit på vingård, vad mer kan man önska?
Intrycken vet inga gränser men det mest påtagliga är ändå att vi är här och hur otroligt det faktiskt är.
Det var med en uns av vemod man konstaterade att resan nu börjar lida mot sitt slut men låter detta bero, jag menar vi är de facto här och det är HELT otroligt!
Ännu en fullspäckad dag går mot sitt slut, vi har sett sälar, pingviner samt varit på vingård, vad mer kan man önska?
Intrycken vet inga gränser men det mest påtagliga är ändå att vi är här och hur otroligt det faktiskt är.
Det var med en uns av vemod man konstaterade att resan nu börjar lida mot sitt slut men låter detta bero, jag menar vi är de facto här och det är HELT otroligt!
Världens ände
Vi har varit vid Godahoppsudden och sett Atlanten och Indiska Oceanen mötas. Det kändes som det där stället där havet rinner över kanten vid världens ände. Pingvinerna håller sig dock kvar och charmar turisterna!
Cape Town
Wienerbröd till frukost! Sweet!
Iväg med bussen till Haut Bay för att kika till Seal Island. Mycket säl men än så länge mindre lycka med valarna. Lite plåtande vid ett regnigt Godahoppsudden. Gjorde inte så mycket med vädret - man njuter ändå av en magnifik natur. Vi åker vidare och spanar in pingviner och landar sen på vingården Kleine Constantia. Efter en rundtur på gården med tillhörande obligatorisk provning av det goda bär det åter till hotellet.
Vår helgjutna guide under dagen förtjänar helt klart en bemärkelse han med - han skulle utan tvekan slå de flesta av Sveriges stånd-up-komiker. Inte ofta man skrattar så under en bussresa :)
På väg mot Kapstaden
Det var med blandade känslor vi lämnade Thanda och landsbygden bakom oss. Dagarna har rusat förbi och det känns inte som att de nya intrycken någonsin ska ta slut.
Efter transporten med de öppna jeeparna från Tented Camp till Gaten tackade vi våra guider och spotters och klev ombord på vår minibuss. Efter att ha åkt många timmar i denna buss börjar man känna sig riktigt hemmastadd i den och trots det begränsade utrymmet kommar man ganska snabbt till rätta.
Utefter vägen jobbar männislor med alltifrån att reparera nerkörda vägräcken och rensa vattenavrinning till att bygga ut vägbanan. Trots att vägen är rikligt trafikerad med båte persontrafik och lastbilar arbetar nästan alla utan skydd från konor eller avstängda vägbanor. Det är bara på de större vägarbetena som hastiheten har sänkts lite grand.
Vid sidan av vägen sträcker sig milslånga områden av odlad eucalyptus, en del fält är nyplanterade medans andra snart börjar bli färdiga att skördas. Enligtvår chaufför blir det flis av skogen som sedan används för energiproduktion.
Halvvägs till Durban gör vi ett pitstop på en bensinmack, det blir en bensträckare på ca en kvart och de flesta passar på att köpa något att dricka och en glass. På macken, som är stor som en normal mack hemma i Sverige, jobbar uppskattningsvis 10 personer utanför med att tvätta rutor, tanka mm.
Färden fortsätter och växtligheten blir grönare och grönare ju närmare Durban vi kommer. De sades att det inte fallit regn i området kring Thanda sedan i januari innan det kom regn dagarna innan vi anlände så det är inte konstigt att växtliheten lidit av torka.
Efter dryga 3 timmars färd i en minibuss genom det Sydafriknska landskapet sitter vi och väntar på att lyfta från Durban mot Kapstaden och allt vi ska få uppleva där.
Efter transporten med de öppna jeeparna från Tented Camp till Gaten tackade vi våra guider och spotters och klev ombord på vår minibuss. Efter att ha åkt många timmar i denna buss börjar man känna sig riktigt hemmastadd i den och trots det begränsade utrymmet kommar man ganska snabbt till rätta.
Utefter vägen jobbar männislor med alltifrån att reparera nerkörda vägräcken och rensa vattenavrinning till att bygga ut vägbanan. Trots att vägen är rikligt trafikerad med båte persontrafik och lastbilar arbetar nästan alla utan skydd från konor eller avstängda vägbanor. Det är bara på de större vägarbetena som hastiheten har sänkts lite grand.
Vid sidan av vägen sträcker sig milslånga områden av odlad eucalyptus, en del fält är nyplanterade medans andra snart börjar bli färdiga att skördas. Enligtvår chaufför blir det flis av skogen som sedan används för energiproduktion.
Halvvägs till Durban gör vi ett pitstop på en bensinmack, det blir en bensträckare på ca en kvart och de flesta passar på att köpa något att dricka och en glass. På macken, som är stor som en normal mack hemma i Sverige, jobbar uppskattningsvis 10 personer utanför med att tvätta rutor, tanka mm.
Färden fortsätter och växtligheten blir grönare och grönare ju närmare Durban vi kommer. De sades att det inte fallit regn i området kring Thanda sedan i januari innan det kom regn dagarna innan vi anlände så det är inte konstigt att växtliheten lidit av torka.
Efter dryga 3 timmars färd i en minibuss genom det Sydafriknska landskapet sitter vi och väntar på att lyfta från Durban mot Kapstaden och allt vi ska få uppleva där.
Ankomsten
Att påbörja en safari mitt ute i ingenstans direkt efter en resa som tagit över ett dygn och involverat 2 tåg, 3 flyg, minibuss och jeep var lika omtumlande som hela resvägen.
Vi möttes av ett Thanda indränkt i kvällssol och vi fick direkt se en hel del djur. När mörkret omfamnat det Afrikanska landskapet stannade vi för att äta middag i ingenmansland i sken av facklor och eldar.
Vi möttes sedan av vårt läger som bestod av huslika tält i Hemmingway-stil á la 20 tal. Min sömn kom till mig direkt trots vinande vindar och jag sov mer intensivt och djupt än vanligt.
Vi möttes av ett Thanda indränkt i kvällssol och vi fick direkt se en hel del djur. När mörkret omfamnat det Afrikanska landskapet stannade vi för att äta middag i ingenmansland i sken av facklor och eldar.
Har haft svårigheter med tekniken men nu ska jag försöka hinna skriva lite. Sitter just nu på flygplatsen i Durban.
Skickat via BlogsyEn lejonhane
Vi gick upp vid 5 i morse för att ge oss ut på ett sista safari och vi fick lyckan att se en lejonhane och en hel gjord med bufflar.
Tillbaka i civilisation
Nu när man är tillbaks i civilisationen då känns gårdagen mycket speciell. Att gå från skolan på landet, hyddor och fattigdom till lyxen som en vanlig tillvaro innebär får mig att fundera på mänsklighetens olika sidor.
1100 elever, 18 klassrum, 35 lärare!
I ett av Afrikas HIV-tätaste områden ligger Siphosabadletshe High Scool, den första av skolorna i Star for life-projektet.
Eleverna börjar vid 13-14 års ålder och går mellan 7:30-14:30
Noterbart är att man vid ett tillfälle haft 116 elever på en lärare.
70%-ig arbetslöshet gör den obligatoriska skoluniformen mycket viktig för att inte spä på klyftorna mellan ungdomarna, några vilkas familjer kämpar med att få mat på bordet. Regeringen bistår med ett mål per dag för att barnen skall upprätthålla koncentrationen.
Gångvägen kan vara 6-10km vilket under vintertiden gör att barnen, pga mörkret, måste stiga upp väldigt tidigt. Alla vi möter längs vägen vinkar och ler.
Skolgången är gratis som en effekt av valet 94 men skoluniformen kostar lika mycket som en månadslön. Vilket är en märkbar utgift för de elever som går äåhungriga till skolan och inte vet om mat finns på bordet när de kommer hem igen. Ett statligt lunchprogram är dock under uppbyggnad.
Eleverna börjar vid 13-14 års ålder och går mellan 7:30-14:30
Noterbart är att man vid ett tillfälle haft 116 elever på en lärare.
70%-ig arbetslöshet gör den obligatoriska skoluniformen mycket viktig för att inte spä på klyftorna mellan ungdomarna, några vilkas familjer kämpar med att få mat på bordet. Regeringen bistår med ett mål per dag för att barnen skall upprätthålla koncentrationen.
Gångvägen kan vara 6-10km vilket under vintertiden gör att barnen, pga mörkret, måste stiga upp väldigt tidigt. Alla vi möter längs vägen vinkar och ler.
Skolgången är gratis som en effekt av valet 94 men skoluniformen kostar lika mycket som en månadslön. Vilket är en märkbar utgift för de elever som går äåhungriga till skolan och inte vet om mat finns på bordet när de kommer hem igen. Ett statligt lunchprogram är dock under uppbyggnad.
Tankar från gårdagen
Sitter i minibussen på väg mot Durban. Tankarna går till gårdagens möte med skolan, rektorn och framförallt barnen. Att få träffa dom, höra deras röster och få dela ut gåvorna vi hade med oss och se hur mycket det betydde för dom. Att se glädjen i deras ögon värmer verkligen. Vilka minnen att behålla!
En dag full med intryck
11/9. Dagen började med lite förvirring kring om, var och när vi skulle äta frukost trots att det stämts av kvällen innan. "This is Africa" :-)
Under dagen följde besök på SFL HQ, Epsilons SFL skola, "Somfula High School". Utöver förlusten i fotbollsmatchen fick vi förmånen att träffa skolans rektor, lärare och SFl coach, elever mfl. Mötena sätter perspektiv på tillvaron och det kommer att ta tid att smälta intrycken.
Jag fick förmånen att under några timmars bilfärd åka tillsammans med "Jay Dee" från SFL som hade mycket att berätta om sitt arbete på SFL, regionen och landet. Perspektiv på tillvaron är väl start ett slitet begrepp i denna bloggen men man inser verkligen hur bortskämda vi är och vilka enorma utmaningar landet och dess människor står inför.
Efter lunch fick vi en guidad tur till den allra första SFL skolan och byn den ligger i. Vi fick komma hem till och träffa en familj som under mycket enkla formar bodde tillsammans, de var 8 barnbarn, föräldrar, mor & farföräldrar. Overkligt & obegripligt.
Tillbaka i Thanda bjöds det på ytterligare en safaritur där vi kom mycket nära en samling med 8 noshörningar, verkligen imponerande att se dessa djur på så nära håll. Vi körde även fast med jeepen i den något regnsjuka terrängen och fick uppleva offroad körning av sällan skådat slag. "Getaway Thanda"
Kvällen avslutades med samling kring den öppna elden och med underhållning av en av SFL skolornas körer. Imponerande sång, dans och inlevelse som gav den redan stämningsfulla stunden ytterligare en dimension. Kort sagt helt fantastiskt!
Under dagen följde besök på SFL HQ, Epsilons SFL skola, "Somfula High School". Utöver förlusten i fotbollsmatchen fick vi förmånen att träffa skolans rektor, lärare och SFl coach, elever mfl. Mötena sätter perspektiv på tillvaron och det kommer att ta tid att smälta intrycken.
Jag fick förmånen att under några timmars bilfärd åka tillsammans med "Jay Dee" från SFL som hade mycket att berätta om sitt arbete på SFL, regionen och landet. Perspektiv på tillvaron är väl start ett slitet begrepp i denna bloggen men man inser verkligen hur bortskämda vi är och vilka enorma utmaningar landet och dess människor står inför.
Efter lunch fick vi en guidad tur till den allra första SFL skolan och byn den ligger i. Vi fick komma hem till och träffa en familj som under mycket enkla formar bodde tillsammans, de var 8 barnbarn, föräldrar, mor & farföräldrar. Overkligt & obegripligt.
Tillbaka i Thanda bjöds det på ytterligare en safaritur där vi kom mycket nära en samling med 8 noshörningar, verkligen imponerande att se dessa djur på så nära håll. Vi körde även fast med jeepen i den något regnsjuka terrängen och fick uppleva offroad körning av sällan skådat slag. "Getaway Thanda"
Kvällen avslutades med samling kring den öppna elden och med underhållning av en av SFL skolornas körer. Imponerande sång, dans och inlevelse som gav den redan stämningsfulla stunden ytterligare en dimension. Kort sagt helt fantastiskt!
Intryckens dag
Vilken dag! Efter en lite knackig morgon med diverse frukostfrågor (tvålformade kakor?) landade vi på "vår" SFL-skola.
Fantastiskt att sitta ned med rektorn och prata om verksamheten och höra om hur vårt bidrag påverkar. Vilket det verkligen gör!
Peter laddade på suveränt och satte det första målet i den traditionella fotbollsmatchen. Sen slokade vi tyvärr lite och lät dom vinna ;)
Efter lite utbildning inom offerbitar och andar hemma hos en familj blev det en grymt bra safari med bland annat noshörningsfamilj (8st) och rallykörning.
Avslutning med en fantastisk körshow och go middag...
Mycket trevligt!
Perspektiv!
Ojojoj viken dag... Många intryck!!! Vet inte riktigt vart jag ska börja så jag får be att återkomma när allt har landat.
Be a Star!
Dagens besök på Somfula highschool gav ett otroligt uppvaknande och lämnade ett intryck för livet. Förutom fotbollsmatch så fick vi samtala med både rektor och elever eller "learners" som dom också kallades. Rektorn berättade för oss det viktigaste för eleverna var att tro på sig själva och aldrig ge upp sin dröm. Eleverna får en drömbok där de fick skriva upp sina mål och drömmar - de uppmuntrades att "Be a Star"! Under vår pratstund med eleverna så berättade de vad de drömde om att bli. Här dök drömmar om att bli ingenjör, tandläkare och advokat upp.
Trots stora problem i området med HIV och AIDS så var elever och lärare mycket hoppfulla om framtiden och fast beslutna att försöka nå sina drömmar!
En dag som förändrade min syn på det liv vi lever i sverige och vad som är värt att kämpa för!
Trots stora problem i området med HIV och AIDS så var elever och lärare mycket hoppfulla om framtiden och fast beslutna att försöka nå sina drömmar!
En dag som förändrade min syn på det liv vi lever i sverige och vad som är värt att kämpa för!
Fotbollsmatchen
Så var årets stora händelse avklarad. Matchen mellan eleverna på Star for life skolan och vi från Epsilon är avgjord. Eftersom det var tentamensdag på skolan var det nära att vi skulle vinna på Walkover. Men med det hotet liggandes över sig beslutade de sig för att ställa upp. Och vilken match det blev! Ett starkt, men aningens otränad Epsilonlag lyckades göra det första målet efter ett par minuters hård kamp... Men sedan började timmarna framför datorn göra sig påminda. Ett slutresultat på 3-1 till eleverna får väl ändå ses som en stark prestation. Att vi klarade oss utan större skador (bortsett från en sårad stolthet) får väl ses som en framgång i sig. Dagen har annars varit fylld av intryck som måste smältas innan de kan uttryckas i ord. Fortsättning följer...
Safari på kvällen...
ger en extra dimension till djurletandet. Att höra djurläten och se glödande ögon får pulsen att slå lite extra.
Guiden (eller spottern) som satt längst fram på bilen tappade sin radio så vi fick stanna bilen och leta eftet den. Mycket Jurrasic Park känsla..
Till slut hittade vi radion och kunde fortsätta letandet.
Guiden (eller spottern) som satt längst fram på bilen tappade sin radio så vi fick stanna bilen och leta eftet den. Mycket Jurrasic Park känsla..
Till slut hittade vi radion och kunde fortsätta letandet.
På plats hos Star for Life kontor
Efter en snabb frukost och en timmes bilfärd så är vi på plats hos SFL kontor. Väl på plats så tas vi om hand av den mycket karismatiske VD för organisationen, Siphile. Siphile är en mycket inspirerande och varm person som brinner för ungdomar och det framtida Afrika.
När Siphile berättar om arbetet som SFL gör så känner man i hela kroppen att om alla visste hur mycket nytta man kan göra genom små insatser så skulle många fler hjälpa till.
Star for Life stjärnan representerar följande:
Yellow - Dreams and vision for the future. Skolan har samlat in över 100 000 drömmar om framtiden. Att hjälpa barnen visualisera sina drömmar är en av de viktigaste förutsättningarna för att förändra på lång sikt.
Red - aids free. Men också att ge hopp för de som får HIV. Att leva med HIV är en del av vardagen här. För att få fler skall vilja och våga testa sig för sjukdomar så har man sedan ett par år mobila enheter som åker runt till skolorna ger barnen möjlighet att testa sig.
Black - Im in charge. Att ta ansvar för sitt liv och inte bara ta dagen som den kommer.
Green - Im comitted. Att inte bara kortsiktigt ta ansvar utan följa med under så lång tid som det behövs. På SFL så har man sett att det tar 12 års arbete för att få till en hållbar förändring.
Black - I make it possible. Den kanske viktigaste delen. Att få alla att tro på att dom har en positiv framtid och att dom själva har möjligheten och ansvaret för den.
När Siphile berättar om arbetet som SFL gör så känner man i hela kroppen att om alla visste hur mycket nytta man kan göra genom små insatser så skulle många fler hjälpa till.
Star for Life stjärnan representerar följande:
Yellow - Dreams and vision for the future. Skolan har samlat in över 100 000 drömmar om framtiden. Att hjälpa barnen visualisera sina drömmar är en av de viktigaste förutsättningarna för att förändra på lång sikt.
Red - aids free. Men också att ge hopp för de som får HIV. Att leva med HIV är en del av vardagen här. För att få fler skall vilja och våga testa sig för sjukdomar så har man sedan ett par år mobila enheter som åker runt till skolorna ger barnen möjlighet att testa sig.
Black - Im in charge. Att ta ansvar för sitt liv och inte bara ta dagen som den kommer.
Green - Im comitted. Att inte bara kortsiktigt ta ansvar utan följa med under så lång tid som det behövs. På SFL så har man sett att det tar 12 års arbete för att få till en hållbar förändring.
Black - I make it possible. Den kanske viktigaste delen. Att få alla att tro på att dom har en positiv framtid och att dom själva har möjligheten och ansvaret för den.
Måndag
Vilken natt! Slitande vind, decimetertjocka täcken och genomgående Hemmingwaykänsla. En vit linnekostym och en matchande hjälmhatt är det enda jag borde haft med mig. En snabb kaffe och sen avfärd vid 6-snåret. Redan efter någon halvminut dyker första giraffen upp. Det börjar bra kan man säga! Vi fortsätter och dyker snabbt på två noshörningar, mamma och kalv, på några meters håll. En stund senare, efter kraftigt lerregn (taskig väg), stöter vi på bröderna gepard. Dagen blir bara bättre och bättre!
St Lucia, fina djur, suveränt bad i Indiska oceanen, elaka apor som snodde brötd, flodhästar och krokodiler och sen en suverän avslutning med fantastisk middag på Main Lodge. Livet är bra gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)