Även om jag nu har landat fysiskt och faktiskt sitter framför datorn på kontoret igen känns den mentala resan tillbaka som att den fortfarande pågår och kommer nog att göra ett tag till.
Den korta promenaden i regnrusket som jag själv har till kontoret på Volvo GTT fick mig att återigen tänka på de förhållanden som de barn och ungdomar som vi mötte under resan växer upp under och som jag skulle vilja lyfta fram än en gång.
De flesta barnen på Somfula Highschool spenderade minst ett par timmar per dag på att gå till skolan och många av eleverna fick göra detta utan att ha ätit någon frukost och utan att veta om dom skulle få någon mat den dagen överhuvudtaget. Fattigdomen som stora delar av befolkningen i Sydafrika lever i som begränsar tillgången till mat och kläder är ett ständigt problem men detta står i skuggan av problemet med HIV och AIDS. AIDS skördar dagligen liv vilket gör att många av eleverna är föräldralösa vilket även gör att de inte har någonstans att ta vägen då skoldagen är slut utan istället driver omkring längs vägarna. Dessvärre händer det att ungdomarna förlorar framtidstron när de har slutfört highschool inte har råd att fortsätta studera så ser dom sin enda väg framåt i livet att träffa en man och skaffa barn vilket dom då gör och som ofta leder till att dom smittas med HIV.
Besöket hos en familj på landsbygden gav även detta bestående intryck där kvinnorna var de som skötte om hemmet, lagade mat, tog hand om barnen. Ja dessa kvinnor gjorde verkligen allt! Det enda männen i familjerna gjorde var att se efter djuren ett par gånger per dag och istället för att hjälpa till med hushållsarbetet och allt annat som behöver göras så spenderades tiden med att dricka det hembrygda ölet som kvinnorna bryggt.
Även misären i kåkstäderna (som många här på bloggen skrivit om tidigare) är riktigt svår att ta in. Obehagskänslan som spreds sig i kroppen är svår att beskriva då vi blev inledda i ett rum på ca 8 kvm där det endast fanns tre sängar och en microvågsugn. I ett rum med tre sängar bodde tre familjer med ca fem familjemedlemmar i varje familj. Det kändes som om vi gick rakt in i deras privatliv utan att egentligen ha blivit välkomnade vilket kändes otroligt fel. Speciellt då de som faktiskt bodde i rummet låg och sov under tiden vi var där. Trots känslan av hur fel det kändes att klampa in dessa människors liv utan en egentlig inbjudan så hade det varit svårt att förstå hur hemska förhållanden människorna här lever under utan att faktiskt ha gått in i husen.
Med ovan i åtanke är det inte svårt att förstå varför Dan Olfosson (ägare till Epsilon) startade Star For Life 2005 för att göra världen till en bättre plats. Tillsammans med ett flertal andra sponsorer har Star For Life fram tills idag lyckats starta totalt 100 skolor som ger ca 100 000 studenter möjlighet att tillsammans med ca 3000 lärare sträva mot en bättre tillvaro med hopp och framtidstro. I programmet för eleverna ingår även en mobil testklinik där eleverna har möjlighet att testa sig för att få reda på sin status, d.v.s. om de bär på HIV eller inte samtidigt som de coachas i att fortsätta sikta mot sina drömmar då de lär sig att man kan leva med HIV.
Star For Life gör ett enormt arbete och skillnad för så många människor och jag hoppas att det kommer att forsätta på samma sätt. Jag vet att jag kommer att berätta om det fantastiska arbetet som görs för alla jag möter i framtiden!
Minnena och vännenerna från denna resa är för mig guld värda och något som jag kommer att ta med mig i olika situationer resten av livet!
Från savannen till skrivbordet
Nu är man tillbaka på jobbet och de bilder som fastnat mest på näthinnan från Sydafrika fladdrar förbi. Det starkaste och kanske mest känslosamma var mötet med barnen på skolan och i kåkstaden i Kapstaden som hade en svår situation som de tvingas växa upp i men trots allt hade de nära till skratt och lek. Vi förstod hur djuren kände sig på savannen när vi kom in på skolan där vi snabbt hamnade i fokus med vår grönvita hy som kastade solkatter på husväggarna. En ovan situation.
Även besöket på Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år gav mig en klump i halsen när man stod i en av de ytterst små cellerna och läste ett brev som någon fånge hade skrivit om hur svåra förhållandena var där. Man förstår att ens egna motgångar i livet är petitesser i jämförelse. Min beundran för Mandela har väckts när man ser detta och kan läsa om hans obevekliga tro på ett bättre Afrika som aldrig veknar.
Intryck som också etsats fast är när vi i Thanda Private Game Reserve såg de två Gepard bröderna på jakt och även Lejonet som fått en Giraff á la luktade-inge-gott-alls till middag. Kadavret låg nämligen i närheten och hade nog legat där ett tag givet stanken. Girafferna som liksom rör sig i slow motion, även när de galloperar (Tänk på en valfri action hjälte som går mot kameran med ryggen mot en explosion fast de rör sig så hela tiden!!!) Det är också en dröm som gick i uppfyllelse. Jag fick inte klappa dem men att få se de här håriga dinosarieliknande djuren var infernalsikt roligt.
En av dagarna var vi i ett annat naturreservat där vi fick åka genom våtmarker med bufflar, zebror, noshörning och annat smått och stort på fyra ben tills vi kom till kusten mot Indiska Oceanen. Djungeln såg ut som om den höll på att rulla ned över den kritvita stranden och hamna i havet. Den stranden vinner med flodhästlängder mot alla andra stränder jag nånsin sett. Skulle jag skicka hem ett kort från hela resan skulle det vara det här vykortet! Jag förstår varför apjävlarna (excuse my french) var på så gott humör där.
Engelskan med de rullande "R":en som osökt fick mig att tänkta på skotskan var härlig att höra men det låg i lä för de afrikanska språken med de klickljud som används när man talar. Kontrasterna mellan lyx och misär var ett intryck som inte gick att undgå. Ett exempel var den fina köttrestaurangen Mzolis i kåkstaden där Lexus, Mercedes och Range Rovers stod parkerade bredvid de fallfärdiga skjulen där hela familjer bodde på en yta av 5 kvm. Det var kanske den godaste lunchen av alla när man fick äta med händerna och slita loss köttstycken och kladda runt den utsökta BBQ såsen. Mm mm mmm!!
All in all en av de bästa resor jag varit med om, tack för det!
Nu ska jag vända upp skrivordslampan och ta av mig skorna och stämpla ut en 10 min för reflektion... vilken tidkod är det?
/M
Även besöket på Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år gav mig en klump i halsen när man stod i en av de ytterst små cellerna och läste ett brev som någon fånge hade skrivit om hur svåra förhållandena var där. Man förstår att ens egna motgångar i livet är petitesser i jämförelse. Min beundran för Mandela har väckts när man ser detta och kan läsa om hans obevekliga tro på ett bättre Afrika som aldrig veknar.
Intryck som också etsats fast är när vi i Thanda Private Game Reserve såg de två Gepard bröderna på jakt och även Lejonet som fått en Giraff á la luktade-inge-gott-alls till middag. Kadavret låg nämligen i närheten och hade nog legat där ett tag givet stanken. Girafferna som liksom rör sig i slow motion, även när de galloperar (Tänk på en valfri action hjälte som går mot kameran med ryggen mot en explosion fast de rör sig så hela tiden!!!) Det är också en dröm som gick i uppfyllelse. Jag fick inte klappa dem men att få se de här håriga dinosarieliknande djuren var infernalsikt roligt.
En av dagarna var vi i ett annat naturreservat där vi fick åka genom våtmarker med bufflar, zebror, noshörning och annat smått och stort på fyra ben tills vi kom till kusten mot Indiska Oceanen. Djungeln såg ut som om den höll på att rulla ned över den kritvita stranden och hamna i havet. Den stranden vinner med flodhästlängder mot alla andra stränder jag nånsin sett. Skulle jag skicka hem ett kort från hela resan skulle det vara det här vykortet! Jag förstår varför apjävlarna (excuse my french) var på så gott humör där.
Engelskan med de rullande "R":en som osökt fick mig att tänkta på skotskan var härlig att höra men det låg i lä för de afrikanska språken med de klickljud som används när man talar. Kontrasterna mellan lyx och misär var ett intryck som inte gick att undgå. Ett exempel var den fina köttrestaurangen Mzolis i kåkstaden där Lexus, Mercedes och Range Rovers stod parkerade bredvid de fallfärdiga skjulen där hela familjer bodde på en yta av 5 kvm. Det var kanske den godaste lunchen av alla när man fick äta med händerna och slita loss köttstycken och kladda runt den utsökta BBQ såsen. Mm mm mmm!!
All in all en av de bästa resor jag varit med om, tack för det!
Nu ska jag vända upp skrivordslampan och ta av mig skorna och stämpla ut en 10 min för reflektion... vilken tidkod är det?
/M
Tack för...
...mötena
...möjligheten
...inspirationen
...uppvaknandet
...nya vänner
...upplevelserna
...känslorna
Ja, allt!!!
Först nu inser man hur mycket som finns kvar att göra för de människor som inte givits samma möjligheter som givits oss i Sverige och även vad som krävs för att göra skillnad i deras liv.
Jag är enormt stolt över att vara anställd på Epsilon som är sponsor till Star for Life. Detta innebär att ju bättre vi som arbetar på Epsilon utför vårt arbete desto mer bidrar vi andra på Epsilon till att göra världen till en bättre plats att leva på för de barn och ungdomar vi mötte i Sydafrika!
Tack Epsilon!
Tack Star for Life!
Tack Dan Olofsson!
...möjligheten
...inspirationen
...uppvaknandet
...nya vänner
...upplevelserna
...känslorna
Ja, allt!!!
Först nu inser man hur mycket som finns kvar att göra för de människor som inte givits samma möjligheter som givits oss i Sverige och även vad som krävs för att göra skillnad i deras liv.
Jag är enormt stolt över att vara anställd på Epsilon som är sponsor till Star for Life. Detta innebär att ju bättre vi som arbetar på Epsilon utför vårt arbete desto mer bidrar vi andra på Epsilon till att göra världen till en bättre plats att leva på för de barn och ungdomar vi mötte i Sydafrika!
Tack Epsilon!
Tack Star for Life!
Tack Dan Olofsson!
Heathrow
Då var vi nästan hemma då. Härifrån splittras vi upp när vi kliver på respektive plan till Stockholm, Göteborg eller Malmö... Det har varit en otrolig resa på alla nivåer.
Det ska bli väldigt skönt att komma hem, men man kommer samtidigt sakna detta otroliga gäng som man upplevt SÅ mycket med. Det kommer ta lång tid att smälta alla intryck från denna resa. Mest intryck tror jag för samtliga varit besöket på Star for life skolan och besöken hemma hos lokalbefolkningen på landsbygden och i kåkstaden. Att uppleva den fattigdom som präglar deras liv, men samtidigt se den livsglädje och framtidstro som ändå finns i deras liv är en alldeles otrolig känsla. Att se tre familjer på ca 15 personer dela ett rum på mindre än 10 kvadratmeter där de alla sover OCH lagar sin mat är på sätt å vis skrämmande. Samtidigt ger det ett otroligt perspektiv på ens egna vardagliga problem.
Även besöket till Robin Island där Nelson Mandela tillbringat 18 år av sitt liv sätter perspektiv på tillvaron.
Men, utöver all denna fattigdom så har vi ju även fått uppleva många positiva och roliga saker. Safari med vilda djur, bad i Indiska oceanen, god mat, Godahoppsudden, fantastiska och kunniga guider, vingård och mycket mer.
Sammanfattningsvis så har man upplevt mycket under vår tid i Sydafrika och det har varit fantastiskt roligt att få vara med på denna resa. Jag hoppas i framtiden få fler möjligheter att besöka detta fantastiska land med allt det har att erbjuda. Jag tror, och hoppas, att de vänner man skaffat under denna resa kommer att hänga med länge i framtiden och att vi kommer fortsätta ha kontakt med varandra.
Slutligen vill jag bara tacka Epsilon för att fått möjlighet att vara med o.m denna resa. TACK!
Hatten av för Epsilon!
Cape of Good Hope, Robben Island, kåkstäder, vingård, valar, pingviner, sälar, storstadspuls med klubbar, restauranger och shopping... Kapstaden har precis som hela denna resa varit en helt fantastisk upplevelse.
Hatten av för Epsilon som gett mig denna oförglömliga resa!
Hatten av för Epsilon som gett mig denna oförglömliga resa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)